Stefan Forss
Vinterkriget brukar ibland karakteriseras som Finlands fotnot till andra vĂ€rldskriget. För ett litet land Ă€r detta inte sĂ€rskilt vanligt, men vĂ„rt lands â som man tĂ€nkte â hopplösa överlevnadskamp var dĂ„ föremĂ„l för bred internationell förundran. Winston Churchill uttryckte sig lyriskt mitt under kriget i sitt radiotal den 20 januari 1940:
âEndast Finland â det i farans gastkramning storartade, ja sublima Finland â visar vad fria mĂ€n förmĂ„r.â
Han tillade att man Ànnu ej kunde sÀga vad Finlands öde kommer att bli, men att ett sorgligare slutresultat inte kunde tÀnkas Àn att detta prÀktiga nordiska folk till sist krossades och betvingat av den vÀldiga övermakten blev underkastat ett slaveri vÀrre Àn döden (Churchill, 1940).
Lyckligtvis gick det inte sĂ„. Finlands fria mĂ€n och kvinnor förhindrade det â Ă€ven med stöd av en sagolik tur. Vinterkrigets överlevnadskamp blev ett slags uppehĂ„llande strid, som finska armĂ©n och hemmafronten orkade föra just sĂ„ lĂ€nge att den totala katastrofen kunde undvikas. Detsamma upprepades sommaren 1944.
I internationella sammanhang betraktas Finland mestadels som ett litet, rÀtt osynligt och harmlöst land som för all del Àr stabilt, kunnigt och samarbetsvilligt. Vi finlÀndare Àr inte sÀrskilt vana vid beröm och personligen blev jag överraskad dÄ en respekterad brittisk professor och försvarspolitisk expert uttalade sitt oförbehÄllsamma erkÀnnande för Finland under ett slutet internationellt seminarium i London 1988:
âFinland hör till de mest betydande framgĂ„ngshistorierna i Europa efter andra vĂ€rldskriget. Det kunde man alls inte ha förutspĂ„tt under krigsĂ„ren.ââ
Vinterkrigets arv Àr Finlands visitkort ute i vÀrlden
Vinterkrigets 80-Ă„rsminne gav igen upphov till en offentlig debatt om krigets orsaker och ocksĂ„ om frĂ„gan om Finlands regering agerade riktigt och kunde man rentav ha undvikit kriget. I det sammanhanget lyfte man sĂ€rskilt fram den amerikanska historikern, professor Stephen Kotkin, berömd som Stalin-forskare och uttolkare. Med den s k ânyaste forskningenâ som ryggstöd framfördes Ă„sikten att kriget faktiskt kunde ha undvikits, eftersom Stalins mĂ„lsĂ€ttningar var begrĂ€nsade och gĂ€llde enbart sĂ€krandet av Leningrads sĂ€kerhet (Kotkin, 2017). Finska regeringens obĂ€ndiga attityd ledde alltsĂ„ till ett för Finland dĂ„ligt resultat.
Den tolkningen fĂ„r inget stöd alls i âĂ€ldreâ forskning. âDen nyasteâ historiska forskningen ska sjĂ€lvfallet tas pĂ„ allvar och bör bedömas, men dess vetenskapliga vĂ€rde Ă€r inte kopplat till hur fĂ€rska resultaten Ă€r, utan hur dess validitet stĂ„r sig i förhĂ„llande till tidigare forskning. Som vetenskaplig disciplin Ă€r inte historia som t.ex. fysik, dĂ€r enskilda genier likt Newton eller Einstein kunde förĂ€ndra vĂ€rldsbilden med sina revolutionĂ€ra teorier. SĂ€rskild kĂ€nnedom om Finland hör inte till Kotkins styrkor, och enbart av det skĂ€let kan han inte anses vara nĂ„gon överlĂ€gsen vinterkrigsexpert.
Den inre sovjetiska kampen om Molotov-Ribbentropavtalet
FrÄgan om hur man skulle stÀlla sig till Molotov-Ribbentropavtalet blev en het inrikespolitisk frÄga 1989. I juli Äret innan hade Gorbatjov sjÀlv i Polen upprepat den gamla sovjetiska instÀllningen om att Stalins och Hitlers uppgörelse varit nödvÀndig (JÀrv, 2006).
Sovjetunionens lÄngvariga utrikesminister Andrej Gromyko, som i början av sin karriÀr var Molotovs assistent, framförde sin syn sÀrskilt rörande det hemliga tillÀggsprotokollet i en intervju för Der Spiegel den 24 april 1989. Han bestred skarpt det hemliga tillÀggsprotokollets existens. Han hade aldrig hört nÄgon sovjetdiplomat nÀmna nÄgot sÄdant dokument. Efter kriget hade Molotov poÀngterat för Gromyko att inga dokument rörande hans förhandlingar med Ribbentrop 1939 fÄr erkÀnnas utom de officiellt offentliggjorda.
Krigshistorikern, generalöverste Dmitrij Volkogonov konstaterade emellertid i oktober 1992, att det fanns hÄllbara bevis pÄ att Gromyko och en viss icke namngiven bitrÀdande utrikesminister hade sett de hemliga handlingarna Är 1975 och Gorbatjovs medarbetare Valerij Boldin 1987 (UPI, 1992). Gromyko talade alltsÄ osanning för Der Spiegels redaktörer.
LÄt oss gÄ nÄgra Är tillbaka i tiden, till 1989. Diskussionen i Sovjetunionen kom upp i varv pÄ vÄren och sommaren 1989, dÄ estniska professorn Endel Lippmaa föreslog för den sittande folkkongressen den 1 juni att man skulle bilda en kommission för att utreda Molotov-Ribbentropavtalet och dess hemliga tillÀggsprotokoll. Gorbatjov som stod under starkt tryck frÄn flera hÄll framförde vissa invÀndningar, men accepterade förslaget som folkkongressen godkÀnde. Till kommissionens ordförande valdes Gorbatjovs nÀra medarbetare Aleksandr Jakovlov, kÀnd som arkitekten bakom presidentens reformprogram, perestrojkan. DÀrefter kom en mÀngd inflytelserika tjÀnstemÀn att i tur och ordning vittna om det hemliga tillÀggsprotokollets existens. En kopia publicerades i veckotidningen Argumenti i Fakti i augusti 1989. LÀnge hade man pÄstÄtt det vara en förfalskning, eftersom originaldokumentet dÄ Ànnu inte hittats (JÀrv, 1989).
Med stöd av historikern Lev Besymenskijs upptĂ€ckt meddelade Ă€ven Jakovlev i Pravda den 18 augusti 1989 att âdet inte rĂ„dde nĂ„got tvivel om det hemliga tillĂ€ggsprotokollets existensâ. Besymenskij hade till slut funnit kopian i utrikesministeriets arkiv. Molotovs samvetsgranna arkivarie Vassilij Panin hade arkiverat dokumentet 1939 och dessutom gjort tre kopior som var identiska med innehĂ„llet i den mikrofilm som förvarades i Bonn i Tyskland (JĂ€rv, 2006). I slutet av oktober 1992 rapporterades att man funnit originalen av Molotov-Ribbentropavtalet samt dess tillĂ€ggsprotokoll â enligt krigshistorikern, generalöverste Dmitrij Volkogonov rörde det sig om sammanlagt nio dokument â i SuKP:s arkiv (NYT, 1992). Det Ă€r dock sannolikt att Sovjetunionens president Michail Gorbatjov överlĂ€mnade dem Ă„t Rysslands president Boris Jeltsin den 23 december 1991, tvĂ„ dygn innan maktskiftet och sin egen avgĂ„ng. DĂ„ Gorbatjov överlĂ€mnade dossiern till Jeltsin yttrade han:
âJag Ă€r rĂ€dd för att dessa kan leda till internationella komplikationer. Om det besluter emellertid Ni.â
Bilder pÄ det till Sovjetunionen tillhörande originalavtalet publicerades av Istoritseskaja pamjat-fonden (Det historiska minnet) den 31 maj 2019. Ryska utrikesministeriet hade lÄtit fonden skanna avtalet.
Jakovlev redogjorde för kommissionens resultat den 23 â 24 december 1989 (Pravda, 24.12.1989)
Utredningsarbetet hade inte varit lÀtt. Non-aggressionsavtalet sjÀlvt var okontroversiellt. Stalins
âprimĂ€ra motiv var dĂ€remot de hemliga tillĂ€ggsprotokollens centrala innehĂ„ll, möjligheten att sĂ€nda styrkor till de Baltiska republikerna, Polen och Bessarabien, och pĂ„ lĂ€ngre sikt till Finland. Med andra ord, avtalets centrala innehĂ„ll gĂ€llde imperiets expansiva strĂ€vanden. [âŠ] Efter att Stalin trĂ€tt in pĂ„ denna bytesdelningsvĂ€g tillsammans med den andra jĂ€garen, började han uttrycka sig i hotfulla ordalag mot grannlĂ€nderna och sĂ€rskilt mot de smĂ„ lĂ€nderna. Han ansĂ„g inte bruket av vapenmakt vara skamligt â sĂ„ gick det till vid hanteringen av motsĂ€ttningarna med Finland. [âŠ] Allt detta bidrog till snedvridning av Sovjetunionens politik och statens moral (Lindpere, 2009).
Följande dag gjorde Jakovlev en sammanfattning vid folkkongressens session och avslutade sitt tal som följer:
âVi drar en klar skiljelinje mellan det legitima och motiverade non-aggressionsavtalet och dess omoraliska och med det för alla socialistiska vĂ€rden oförenliga tillĂ€ggsprotokollet, vilket Ă€r omöjligt att acceptera. Relativitetsteorin, bĂ€sta kamrater, var ett stort genombrott för förstĂ„elsen av universum. I de etiska vĂ€rdenas rymd finns ingen relativitet. Det Ă€r vĂ„r plikt att Ă„tergĂ„ till de obesudlade moraliska vĂ€rdenas grund. Det Ă€r hög tid att förstĂ„, att olagligheter inte kan tolereras, inte enbart för de omedelbara konsekvensernas skull, utan för att det förgiftar sinnet och skapar lĂ€gen dĂ„ orĂ€ttvisa och opportunism höjs till normer. Varje beslut, kamrater deputerade, bör vara inte endast politiskt utan Ă€ven moraliskt hĂ„llbara (Izvestija,25.12.1989, Lindpere, 2009).
Den sovjetiska folkkongressen ogiltigförklarade Molotov-Ribbentropavtalet och dess tillĂ€ggsprotokoll med rösterna 1432 â 252 pĂ„ julafton 1989. Efter det tillhörde Jakovlev inte lĂ€ngre Gorbatjovs nĂ€rmaste krets och han kritiserades skarpt bĂ„de frĂ„n konservativt och extremnationalistiskt hĂ„ll.
Vinterkrigsforskningen sett med ryska och finska ögon FrĂ„n finlĂ€ndsk horisont var professor Michail I. Semirjagas (1922 â 2000) artikel Det ökĂ€nda kriget (Neznamenitaja voina) i tidningen Ogonjok (22/1989) i maj 1989 banbrytande (Semirjaga, 1989). I den artikeln utmanade Semirjaga de dĂ„ Ă€nnu rĂ„dande officiella sovjetiska förestĂ€llningarna om att kriget inte var annat Ă€n en begrĂ€nsad grĂ€nskonflikt. Röda armĂ©ns insatsstyrkor mot Finland hade enligt Semirjagas uppgifter i mars 1940 stigit till mer Ă€n 50 divisioner och nĂ„gra tiotal brigader. DĂ„ man rĂ€knar in Ă€ven de övriga försvarsgrenarnas styrkor uppgick den sovjetiska numerĂ€ren till 960 000 man. VinterkrigsfrĂ„gan har utretts grundligt i decennier sĂ„vĂ€l i Finland som i Sovjetunionen/Ryssland och man har Ă„terkommit till frĂ„gan Ă„tminstone en gĂ„ng i decenniet. Ett halvsekel efter undertecknandet av Hitlers och Stalins Molotov-Ribbentropavtal och vinterkrigets början kunde man notera de första klara tecknen i Sovjetunionen om att landets roll och andel som anstiftare av det stora krig vi kallar andra vĂ€rldskriget började behandlas sakligt. Generalöverste Volkogonov â författare av en rysk Stalin-biografi â berĂ€ttade den nya officiella sanningen om vinterkriget för Max Jakobson i januari 1989:
âStalin var skyldig. Han ensam beslöt att börja kriget utan att bry sig om marskalkarnas motstĂ„ndâ (Blomberg, 2011).
Generalen var Àven sÀker pÄ att Berija stod bakom Mainilaskotten. Enligt professor Ohto Manninen var det sannolikt att en NKVD-enhet under ledning av major Pavel Ignatjevitj Okunev utförde eldgivningen (Manninen, 2001). Senare samma Är försökte Gorbatjovs medarbetare fÄ sin chef att erkÀnna Sovjetunionens skuld som anstiftare till vinterkriget och att Àven besöka hjÀltegravarna vid Sandudds begravningsplats i Helsingfors, men ingetdera Àgde rum pÄ grund av de konservativas motstÄnd. DÀremot hedrade han Lenins minne vid en byggnad i HagnÀs i Helsingfors dÀr revolutionsledaren hade bott 1917 (Blomberg, 2011). Den inflytelserika ryska tidningen Rodina (Fosterlandet) ordnade den 13 september 1995 ett rundabordsseminarium om vinterkriget i Moskva. Förutom redaktörerna deltog Àven namnstarka ryska och finska historiker och diplomater (Rodina 12/1995).
Det kanske mest intressanta i denna âfredligaâ diskussion var hur en del av de ryska forskarna, sĂ„som professor Semirjaga och forskaren Pavel Apteker (f. 1968) vid det ryska statliga krigsarkivet, framförde Ă„sikter som var vĂ€ldigt snarlika traditionella finska uppfattningar och hur de rök ihop med historieprofessorerna Nikolaj Barysjnikov och dennes son Valdimir Barysjnikov frĂ„n St. Petersburg och Vladimir Fjodorov som representerade VĂ€nskapsföreningen Ryssland-Finland. De sistnĂ€mnda framförde mestadels traditionella stalinistiska sovjetuppfattningar. Rörande frĂ„gan om Sovjetunionens mĂ„lsĂ€ttningar i Finland konstaterade professor Semirjaga att Sovjetunionen avsĂ„g
âatt införliva hela Finland med Sovjetunionen. Pratet om att flytta grĂ€nsen 35 eller 25 kilometer frĂ„n Leningrad Ă€r onödiga. [âŠ] Det finns sĂ„dana som sĂ€ger att Stalin inte ville ha krig. SjĂ€lvfallet ville han inte ha krig, precis som vilket som helst lands ledare, som stĂ€ller krav pĂ„ sitt grannland. Han ville ha resultat. Och han hade inget emot det, att resultaten skulle uppnĂ„s med fredliga medel.â
Pavel Apteker redogjorde koncist för de militÀra beredskapsplanerna och styrkeuppladdningen mot Finlands grÀns. Han ansÄg tankarna pÄ
âSovjetunionens vilja att lösa problemen med Finland pĂ„ fredlig vĂ€g vara mycket svagt underbyggda. Ifall Sovjetunionen verkligen ville lösa problemen pĂ„ fredlig vĂ€g, varför började man dĂ„ utifrĂ„n en stor krigsövning transporten av militĂ€ra truppförband, fördelningar och stridsvagnar mot finska grĂ€nsen redan i augusti-september 1939?â
Som exempel nÀmnde Aptekar den 168:e divisionen som uppstÀlldes i Vologda samt vissa truppförband vid Estlands grÀns.
âĂver huvud taget var det redan dĂ„ frĂ„ga om inledningen pĂ„ styrkeuppladdningen.â
Ryska diplomaten Sergej Beljajev, som senare verkade som ministerrÄd vid ryska ambassaden i Helsingfors, uttryckte som sin bestÀmda Äsikt att Sovjetunionens avsikt var att sovjetisera Finland. Beljajev hÀnvisade till Molotovs uttalande rörande Nationernas förbunds protest mot Sovjetunionens angrepp:
âSovjetunionen för inte nĂ„got krig mot den finska republiken, det föreligger ett avtal med den finska folkrepubliken, med Kuusinens regering (undertecknat bokstavligt talat pĂ„ krigets andra dag). Den gamla regeringen har flytt och lĂ€mnat landet vind för vĂ„g. De sovjetiska trupperna hjĂ€lper bara den ovannĂ€mnda regeringen i dess nedslĂ„ende av vitfinska rövarband.â
Beljajev som senare assisterade president Putin vid talrika statsbesök, deltog aktivt i projektet i Suomussalmi att upprĂ€tta ett minnesmĂ€rke â Raatteen Portti (Raate port) â för att hedra minnet av de i vinterkriget stupade finlĂ€ndska och sovjetiska soldaterna. I Sovjetunionen eller i Ryssland finns inga minnesmĂ€rken över soldater som stupat i vinterkriget.
Beljajev fĂ€ste Ă€ven uppmĂ€rksamhet vid frĂ„gan varför Sovjetunionen valde Suomussalmi till en strategisk anfallsriktning för Röda armĂ©ns operationer. âDen militĂ€ra motiveringen Ă€r klar: det Ă€r det smalaste stĂ€llet av Finland, och 163:e divisionen hade fĂ„tt till uppgift att skĂ€ra av landet i tvĂ„ hĂ€lfter. Men det fanns Ă€ven ett annat motiv: âDetta omrĂ„de Ă€r kĂ€nt för sin fattiga befolkning och för dess vĂ€nstersympatier. Utöver armĂ©förband var det hĂ€r ocksĂ„ ett NKVD-regemente som anföll. I dess uppgifter ingick att arbeta med lokalbefolkningen. Under de 2 – 3 veckor som de sovjetiska trupperna tillbringade i dessa kommuner hann de bilda kommittĂ©er och hĂ„lla möten â det skapades celler av en Ă€nnu icke sovjetisk eller socialistisk, men vĂ€l âfolkligâ makt. Detta visar pĂ„ att gjorde försök att sovjetisera Finland.â Ryska forskare har Ă€ven senare kommit fram till likande resultat. Historikern Tatjana S. Busjujeva gör följande sammanfattning i sin artikel Talvisotaa koskeva venĂ€lĂ€inen historian kirjoitus (Den ryska historieskrivningen rörande vinterkriget) som ingĂ„r i den Ă„r 2009 utgivna boken Tuntematon talvisota â Neuvostoliiton salaisen poliisin kansiot (Det okĂ€nda vinterkriget â Sovjetiska hemliga polisens mappar), redigerade av professor Timo Vihavainen och akademiker Andrej Sacharov:
âAlla ryska forskare Ă€r emellertid tĂ€mligen ense om att den sovjetiska regeringen hade för avsikt att införliva Finland och att göra landet till en socialistisk republik eller till Sovjetrepublik för att dĂ€rmed kunna sĂ€kra Leningrad och stĂ€rka sin nordvĂ€stra grĂ€ns.â
Ryska forskare redogjorde i samma bok mer detaljerat om resultat man pĂ„ 2000-talet kommit fram till rörande de för Finlands sovjetisering behövliga Röda armĂ©förbanden och deras mĂ„l. Forskaren Ljudmila P. Kolodnikova hĂ€nvisar till sovjetledarnas egna uttalanden. âAngreppet [den 30 november 1939] inleddes [pĂ„ Karelska nĂ€set] med en förkrossande eldstorm frĂ„n vĂ„rt artilleri. MotstĂ„ndarens omrĂ„de stod i en enda stor brandâ, mindes Röda armĂ©ns högsta politiska chef Lev Mechlis senare. Stalin krĂ€vde att trupperna skulle vara redo att inleda huvudanfallet i riktning Viborg den 14 december kl. 9 pĂ„ morgonen. âOperationens viktigaste uppgift Ă€r att slĂ„ motstĂ„ndaren grundligt och att erövra Viborgâ, var den order som Stalin, Vorosjilov och Sjaposjnikov utfĂ€rdade.
Men detta var ÀndÄ bara Stalins officiella, begrÀnsade mÄlsÀttning. Kolodnikova:
âRöda armĂ©ns uppgift var att förinta motstĂ„ndaren pĂ„ Karelska nĂ€set och norr om Ladoga pĂ„ 8 – 10 dygn samt att förbereda anfallet mot Helsingfors och hela landets ockupation. Leningrads militĂ€rdistrikts rĂ„d var fullt övertygad om att ⊠trupperna uppfyller Ă€rofullt sin heliga plikt till fosterlandet, förintar vitfinnarnas armĂ© totalt och förhindrar för evigt krigshetsarnas tilltrĂ€de till Finska viken och Leningrads stad.â
âVi kommer inte till Finland som erövrare, utan som finska folkets vĂ€nner och befriare frĂ„n storgodsĂ€garnas och kapitalisternas ok. ⊠Vi respekterar Finlands frihet och sjĂ€lvstĂ€ndighet. FramĂ„t, sovjetfolkens söner, Röda armĂ©ns krigare, framĂ„t mot fiendens totala undergĂ„ngâ, skrev kommendören för Leningrads militĂ€rdistrikt Meretskov och krigsrĂ„dets medlem Zjdanov i sin dagorder den 29 november 1939.
I verkligheten stÄr alltsÄ Stalins begrÀnsade mÄl i bjÀrt kontrast till de uppgifter hans medarbetare fick och de order dessa utfÀrdade samt ocksÄ mot bakgrunden av det som Àgde rum under kriget. Den information finlÀndarna inhÀmtade under kriget och deras grundliga forskning under flera decennier motiverar inte att man ger upp pÄ stabil grund vilande lÄngvariga förestÀllningar. Republikens president Kyösti Kallio konstaterade i sitt radiotal till folket pÄ sjÀlvstÀndighetsdagen den 6.12.1939:
âNu ser Ă€ndĂ„ hela vĂ€rlden, att det inte handlar om Leningrads sĂ€kerhet, dĂ„ angreppet sker lĂ€ngs hela den lĂ„nga grĂ€nsen frĂ„n Petsamo till SysterbĂ€ck och Ă€nda till Hangö udd. [âŠ]. Det verkar som om den mĂ€ktiga stormakten vill beröva oss vĂ„r sjĂ€lvstĂ€ndighet som den sjĂ€lv erkĂ€nt och dĂ€rmed allt som Ă€r oss dyrt och heligt.â
Vid bedömningen av Sovjetunionens mĂ„lsĂ€ttningar Ă€r helhetsbilden det centrala. Förutom de politiska förhandlingarna mellan Sovjetunionen och Finland mĂ„ste man Ă€ven beakta Röda armĂ©ns planer och deras verkstĂ€llande. I professor Kotkins ânyaste forskningâ behandlas den senare frĂ„gan mycket sparsamt. I detta sammanhang Ă€r det alltsĂ„ skĂ€l lyfta fram Ă€ldre forskning: överste Matti Aarnios klassiska arbete Talvisodan ihme (Vinterkrigets under) innehĂ„ller en förtjĂ€nstfull analys det sovjetiska jĂ€rnvĂ€gsnĂ€tet och dess transportkapacitet och de problem som anslöt sig truppernas styrkeuppladdning.
Aarnio konstaterar att avtalet med Tyskland i augusti 1939 kom som en stor lĂ€ttnad för Sovjetunionen. Redan samma vĂ„r hade man skridit till kraftfulla Ă„tgĂ€rder för att stĂ€rka verkstĂ€llandet av de mot Finland riktade planerna och dĂ€rvid förstĂ€rkte man den personal som var understĂ€lld Leningrads militĂ€rdistrikts krigsrĂ„d. âĂ tgĂ€rderna kĂ€nde man snart av vid vĂ„r östgrĂ€nsâ, skriver Aarnio. âI början av oktober ⊠kunde [vĂ„r motstĂ„ndare] anvĂ€nda Ă€ven sĂ„dana divisioner och trupper, som i de ursprungliga planerna var reserverade för insats pĂ„ andra hĂ„ll.â
Faran för ett tyskt angrepp hade försvunnit, men man var tvungen att reagera snabbt pĂ„ Tysklands segerrika krig i Polen och dess erövringslust. âSĂ„ledes sĂ€nde man frĂ„n Kievs militĂ€rdistrikt redan före kriget en division, 100:e divisionen till Karelska nĂ€set.â
Sovjetunionens mobilisering och truppuppladdningen till finska östgrĂ€nsen pĂ„ hösten 1939 var redan i sig en vĂ€ldig logistisk uppgift. âTrycket och brĂ„dskan som Hitlers anfall i Polen förorsakade, var inte Ă€gnad att underlĂ€tta truppkoncentrationerna trots redan verkstĂ€llda förberedelser.â Aarnio beskriver ingĂ„ende problemen som anknöt till transporterna och deras genomförande och lyfter fram trafikstockningarna i det inre Rysslands jĂ€rnvĂ€gsnĂ€t. Hans slutsats Ă€r att âtrupptransporterna (kraftsamlingen) med jĂ€rnvĂ€g till vĂ„r östgrĂ€ns tog tre gĂ„nger lĂ€ngre tid Ă€n till Karelska nĂ€set. Om man ytterligare tar i beaktande de lĂ„nga marschavstĂ„nden och [de svaga] vĂ€gförbindelserna frĂ„n Murmanbanan till grĂ€nsen, inser man att Ă€ven det har förlĂ€ngt kraftsamlingsfasen till vĂ„r östgrĂ€ns.â
Om man Ă€nnu dĂ€rtill tillĂ€gger, att man lĂ€ngs vattenleder och jĂ€rnvĂ€gar transporterat för krigföringen nödvĂ€ndiga förnödenheter, âvisar allt detta att det fasta beslutet om truppernas marsch in i Finland hade fattats lĂ„ngt innan den egentliga mobiliseringenâ.
Aarnio ger Ă€ven Sovjet fullt erkĂ€nnande: âDĂ„ man beaktar de speciella omstĂ€ndigheter under vilka truppkoncentrationerna genomfördes, kan man sĂ€ga att denna vidlyftiga förflyttning av styrkorna i tekniskt svĂ„ra omstĂ€ndigheter genomfördes synnerligen framgĂ„ngsrikt. Det pekar pĂ„ Röda armĂ©ns högsta lednings och jĂ€rnvĂ€gsmyndigheternas kompetens och höga nivĂ„. ⊠Trupptransporterna pĂ„ jĂ€rnvĂ€garna planerades ypperligt, vilket Ă€r det bĂ€sta beviset pĂ„ att man anvĂ€nt inte endast tid vid förberedelserna utan ocksĂ„ att högst kompetenta personer lagt ned mycket arbete pĂ„ detta.â
Ăverste Aarnios analys stĂ„r pĂ„ fast grund. I tidningen Rodina (12/1995) konstaterades att de konkreta krigsförberedelserna inleddes redan i juni. DĂ„ började man bland annat grunda logistikcentraler för trupptransporterna. Sovjetunionens avsikter gentemot Finland var klara redan mĂ„nader innan Molotov-Ribbentropavtalet slöts. Marskalk Kirill Meretskov, dĂ„ kommendör för Leningrads militĂ€rdistrikt, skrev i sina memoarer:
âStalin underströk att man kan vĂ€nta sig allvarliga drag frĂ„n tysk sida redan under sommaren. Vilka de Ă€n vore, skulle de beröra Ă€ven Finland direkt eller indirekt. DĂ€rför Ă€r det skĂ€l att skynda.â
Rysslands nuvarande instÀllning till andra vÀrldskriget
Efter Sovjetunionens sammanbrott kunde historieforskningen i Ryssland bedrivas pÄ nÄgorlunda normalt vÀsterlÀndskt sÀtt under nÀrmare tvÄ decennier. President Jeltsin bad i maj 1994 Finland om ursÀkt för vinterkriget sÄsom ett brott mot Finland. Under de senaste Ären har linjen dessvÀrre förÀndrats.
Efter Sovjetunionens sönderfall ledde Rysslands reformstrÀvanden inte till önskat resultat. Ryssland förmÄdde inte konkurrera framgÄngsrikt med vÀst eller med det kraftigt vÀxande Kina. Av den orsaken beslöt landets ledning att tillÀmpa en annan strategi för att Äterta och bevara landets status som stormakt (Snyder, 2018; Giles, 2019). Man skapade en nationell offerberÀttelse, som öser sin kraft ur det förgÄngna och dÀr landet tvingas kÀmpa för sin existens, inringad av illvilliga motstÄndare. Stora fosterlÀndska kriget blev en av grundpelarna för sjÀlvbilden i Putins Ryssland. Bilden av Sovjetunionens Àrorika Röda armé tÄl inte att söndras, det har Rysslands extremnationalistiska tidigare kulturminister Vladimir Medinskij sett till (Medinskij, 2018).
Ryssland reagerade skarpt negativt pĂ„ den resolution Europaparlamentet godkĂ€nde i september 2019 rörande Molotov-Ribbentropavtalets betydelse (European Parliament News, 19 September, 2019). Enligt den bĂ€r Ă€ven Sovjetunionen ansvar för att ha startat andra vĂ€rldskriget. President Putin ansĂ„g stĂ„ndpunkten vara âen skamlös lögnâ, enligt tyska nyhetsbyrĂ„n DW (11.12.2019). Kremls officiella stĂ„ndpunkt hade redan tidigare framförts av chefen för utrikesunderrĂ€ttelsetjĂ€nsten SVR Sergej Narysjkin (ryska nyhetsbyrĂ„n RT, 29.8.2019). Enligt den hade Ryssland inget annat alternativ Ă€n att sluta avtal med Tyskland. Flera kĂ€nda ryska politiker har vĂ€ltrat över skulden Ă€ven pĂ„ Polen sjĂ€lvt (The Moscow Times, 2.9.2019).
Ryska pĂ„verkare frĂ„n maktens topp. Fr.v. tidigare försvarsministern och chefen för president-administrationen Sergej Ivanov, utrikesunderrĂ€ttelsetjĂ€nsten SVR:s chef Sergej Narysjkin, utrikesminister Sergej Lavrov och ryska statsarkivets chef Andrej Artizov vid öppningen av utstĂ€llningen â1939. Andra vĂ€rldskrigets inledningâ i Moskva den 20 augusti 20 DĂ€r stĂ€lldes för första gĂ„ngen originalen av Moltov-Ribbentropavtalet och dess tillĂ€ggsprotokoll offentligt ut. (Foto: Vjatsjeslav Prokofiev/TASS).PĂ„ detta sĂ€tt slog Narysjkin de första takterna för Kremls motanfall för att utradera de katastrofala historiska konsekvenserna av Hitlers och Stalins avtal (EU vs. Disinformation Review, 6.2.2020). NyhetsbyrĂ„n TASS formulerade Rysslands mĂ„lsĂ€ttning som följer den 31 januari 2020:
âRyssland krĂ€ver att organisationen OSSE godkĂ€nner en resolution som fördömer försöken att skriva om andra vĂ€rldskrigets historia.â
HÀr Àr det dock Ryssland som driver pÄ en historierevision och förutsÀtter att Àven andra ska godkÀnna den ÄterupprÀttade stalinistiska historieuppfattningen. President Putin sjÀlv har i denna frÄga anvÀnt exceptionellt grovt sprÄk (RT, 18.1 och 10.3.2020).
Under Sovjetunionens sista Är kunde liberala politiker, sÄ som den tidigare nÀmnda Aleksandr Jakovlev tala om andra vÀrldskriget i samma termer som i vÀst. DÄ Jakovlev den 23 december 1989 presenterade för folkkongressens deputerade den kommissionens rapport som han sjÀlv ledde, yttrade han:
â… den tillförlitliga information som hittills erhĂ„llits tillĂ„ter oss att Ă„terskapa bilden av hur mĂ€nskligheten och enskilda stater skred fram med smĂ„ steg mot andra vĂ€rldskriget, samt att dra sakliga slutsatser utifrĂ„n övergripande analys av fakta.â
Det Ă€r beklagligt att man i Ryssland nu Ă„tervĂ€nder till sovjettidens gamla âsanningarâ.
Slutord
Efter att vinterkrigets 80-Ă„rsminne försvinner frĂ„n den offentliga debatten kommer fokus sannolikt att fĂ€stas pĂ„ frĂ„gan om Finlands regerings aktioner under den s.k. mellanfreden. Finlands âförbundâ med Tyskland Ă€r ett tema som yngre forskargenerationer anvĂ€nt och Ă„tminstone delvis lyckats rubba gamla förestĂ€llningar. DĂ€rvid har man medvetet valt att sudda ut helhetsbilden för att fĂ„ större uppmĂ€rksamhet pĂ„ forskningsresultat om rĂ€tt marginella frĂ„gor och Ă€ven för att kunna skuldbelĂ€gga Finlands regering och försvarsmakten.
Finlands situation efter vinterkrigets fred var alltjĂ€mt prekĂ€r. Lev Trotskijs bedömning av hĂ€ndelserna i nordvĂ€stra Europa â Resultaten frĂ„n den finska erfarenheten â den 25 april 1940 beskriver Stalins Ă„ngest vĂ€l (Trotskij, 1940):
âEfter mellanperioden sedan Polens uppdelning skedde utveckling … pĂ„ den skandinaviska scenen. Hitler kan knappast ha undvikit att för sin âvĂ€nâ Stalin berĂ€tta Ă„tminstone i nĂ„gon utstrĂ€ckning om sina planer att lĂ€gga beslag pĂ„ de skandinaviska lĂ€nderna. Stalin Ă„ter kunde inte undvika att kallsvetten trĂ€ngde fram: detta innebar ju Tysklands totala dominans över Ăstersjön, över Finland och ett hot mot Leningrad. Stalin var tvungen att Ă„ter söka tillĂ€ggsgarantier mot sin allierade, denna gĂ„ng i Finland. [âŠ] Stalin tvingades reducera sina mĂ„lsĂ€ttningar rörande Finland och förkastade sovjetiseringen av landet.â
 Molotovs samtal med Litauens utrikesminister Vincas KrÄvÄ-MickeviÄius i Kreml den 30 juni 1940, tre och en halv mĂ„nad efter fredsslutet efter vinterkriget, lĂ€mnade inget oklart rörande Sovjetunionens ambitioner Ă€ven rörande Finland (KrÄvÄ-MickeviÄius, 1940). Av sin samtalspartner krĂ€vde Molotov en kĂ€nsla för realiteter:
âNi mĂ„ste begripa att de smĂ„ folken kommer att försvinna i framtiden. Ert Litauen och de övriga baltiska folken, Finland medrĂ€knat, kommer att införlivas i de Ă€rorika sovjetfolkens familj. DĂ€rför bör ni nu börja göra ert folk bekant med det sovjetiska system som i framtiden kommer att hĂ€rska överallt i Europa och som kommer att verkstĂ€llas snabbare pĂ„ vissa hĂ„ll, sĂ„som i de baltiska lĂ€nderna och senare annanstans.â
Försvarsministern, marskalk Timosjenko och kommendören för Leningrads militÀrdistrikt Meretskov hade en ny plan klar i september 1940 (Generalstabens dokument, 18.9.1940) för ett anfall mot Finland efter en 35 dagar lÄng mobiliseringsfas. I planen ingick 46 infanteridivisioner, en motoriserad infanteridivision, tvÄ pansardivisioner, tre pansarbrigader och 13 artilleriregementen. AnfallsmÄlen var frÄn Viborg till Helsingfors, frÄn Nyslott till St. Michel och frÄn Villmanstrand till Heinola. I norr skulle Finland avskÀras frÄn Sverige och Norge.
Molotov reste till Berlin i november 1940, med mÄlsÀttningen att fÄ Hitlers godkÀnnande för lösningen av den öppna frÄgan om Finland. För Hitler gick detta inte lÀngre an, trots att han försÀkrade att avtalet med Stalin och intressesfÀrerna alltjÀmt var i kraft. PÄ sovjetiskt militÀrt hÄll gavs trots det ett nytt direktiv den 25 november 1940 med ordern att kunna nÄ fram till Bottniska viken pÄ 45 dygn. Stalin ansÄg emellertid att det inte lÀngre vara klokt att börja ett nytt krig.
KĂ€llor och litteratur:
Winston Churchill, The War Situation: House Of Many Mansions, International Churchill Society, 20.1.1940, https://winstonchurchill.org/resources/speeches/1940-the-finest-hour/the-war-situation-house-of-many-mansions/, (Churchill, 1940)
Stephen Kotkin, Waiting for Hitler 1929 â 1941, Penguin Books, 2017, (Kotkin, 2017)
Harry JĂ€rv, Oavgjort i tvĂ„ krig â Finland-Sovjetunionen 1939-1944, Samfundet Sverige-Finland (Infomanager Förlag Jan Linder), 2006, (JĂ€rv, 2006)
UPI Archives, Russia releases original Molotov-Ribbentrop Pacts, 29 October 1992, (UPI, 1992)
Harry JĂ€rv, Vinterkriget: AttitydförĂ€ndringen i Sovjetunionen, Fenix â Tidskrift för humanism, 1/1989, (JĂ€rv, 1989)
The New York Times, Archives Yield Soviet-German Pact, 30 October 1992, (NYT, 1992)
Mark Stout, Secret Pact with the Nazis?, Never Heard of It ,War On The Rocks, 18 September 2015, https://warontherocks.com/2015/09/secret-pact-with-the-nazis-nyet-never-heard-of-it/, (Stout, 2015)
Jussi NiemelÀinen, VenÀjÀ julkaisi ensimmÀistÀ kertaa kuvat alkuperÀisestÀ Molotov-Ribbentrop-sopimuksesta ja sen lisÀpöytÀkirjasta (Ryssland publicerade för första gÄngen bilderna pÄ Molotov-Ribbentropavtalet och dess tillÀggsprotokoll) , HS, 3.6.2019, https://www.hs.fi/ulkomaat/art-2000006130014.html, (NiemelÀinen, 2019)
Aleksandr Jakovlev, âA.N. Jakovlevs komissions rapport till folkkongressen den 23.12.1989â, Pravda, 24.12.1989; http://militera.lib.ru/research/1939_uroki_istorii/18.html,(Pravda, 24.12.1989)
Heiki Lindpere (ed.), Molotov-Ribbentrop Pact: Challenging Soviet History, 2009, https://www.digar.ee/arhiiv/en/books/14082, (Lindpere, 2009)
Michail I. Semirjaga, Neznamenitaja voina (Det ökĂ€nda kriget), Ogonjok, nr 22, maj 1989. Staffan Skott (övers.), Det okĂ€nda kriget â En historiker kommenterar det sovjetisk-finska kriget, Fenix, 1/1989 (Harry JĂ€rv red.), (Semirjaga 1989)
Jaakko Blomberg, Vakauden kaipuu -KylmÀn sodan loppu ja Suomi, WSOY, 2011, (Blomberg, 2011)
Ohto Manninen, Uutisia historiasta (Nyheter frÄn historien), Sotilasaikakauslehti, 3/2001 (Manninen, 2001)
Tatjana Maksimova och Dmitri Olejnikov, ĐŃĐ°ĐœĐžŃŃ ŃĐžĐœŃĐșОД, ĐłŃĐ°ĐœĐžŃŃ ĐČĐ”ĐșĐŸĐČŃĐ”, Rodina 12/1995, http://file.magzdb.org/ul/129/graniten, , Đ ĐŸĐŽĐžĐœĐ° 1995 12.pdf, (Rodina 12/1995); (âDen finska graniten, den urgamla granitenâ, Staffan Skott (övers.), Fenix, 4/1994/95 (Harry JĂ€rv red.)
Timo Vihavainen ja Andrei Saharov (toim.), Tuntematon talvisota â Neuvostoliiton salaisen poliisin kansiot (Det okĂ€nda vinterkriget â Sovjetiska hemliga polisens mappar), Edita (Kleio), 2009
Matti Aarnio, Talvisodan ihme â ItĂ€rintaman venĂ€lĂ€iskeskitykset ja suomalaisten torjuntavoitot (Vinterkrigets under â De ryska styrkekoncentrationerna pĂ„ östfronten och finlĂ€ndarnas avvĂ€rjningssegrar), Gummerus, 1966
Kirill A. Meretskov, ĐĐ° ŃĐ»ŃжбД ĐœĐ°ŃĐŸĐŽŃ (I fosterlandets tjĂ€nst), 1968 http://militera.lib.ru/memo/russian/meretskov/index.html, (Meretskov, 1968). Om kriget mot Finland 1939-40 skriver Meretskov i kapitlet Đ€ĐžĐœŃĐșĐ°Ń ĐșĐ°ĐŒĐżĐ°ĐœĐžŃ (Den finska kampanjen), http://militera.lib.ru/memo/russian/meretskov/15.html
Timothy Snyder, VÀgen till ofrihet, Albert Bonniers Förlag 2018, (Snyder, 2018)
Keir Giles, Moscow Rules, Chatham House, 2019, (finsk utgÄva Moskovan opit, övers. Ilkka Rekiaro, Docendo, 2020 (Giles, 2019)
ĐĐ»Đ°ĐŽĐžĐŒĐžŃ ĐĐ”ĐŽĐžĐœŃĐșĐžĐč(Vladimir Medinskij), ĐŃĐŽŃŃ Đ¶ĐžŃŃ 28 â ĐĐŸĐČĐŸĐ” ĐŸ ĐżĐŸĐŽĐČОгД гДŃĐŸĐ”ĐČ–ĐżĐ°ĐœŃĐžĐ»ĐŸĐČŃĐ”ĐČ (De 28 kommer att leva â Nya uppgifter om Panfilovs hjĂ€ltars dĂ„d), Đ ĐŸŃŃĐžĐčŃĐșĐ°Ń ĐłĐ°Đ·Đ”ŃĐ° (Rossiskaja Gazeta), 2.12.2018, https://rg.ru/2018/12/02/medinskij-nazval-sensaciej-novye-dokumenty-o-geroiah-panfilovcah.html, (Medinskij 2018)
European Parliament News, Europe must remember its past to build its future, 19 September, 2019 https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20190917IPR61204/europe-must-remember-its-past-to-build-its-future
DW, Vladimir Putin condemns EU stance on Nazi-Soviet WWII pact, 11.12.2019, https://www.dw.com/en/vladimir-putin-condemns-eu-stance-on-nazi-soviet-wwii-pact/a-51636197
RT, There was NO other way (by Sergey Naryshkin), 29 August, 2019, https://www.rt.com/russia/official-word/467554-nonagression-pact-ussr-germany/
The Moscow Times, âPoland Started WWIIâ: Russia Reacts to 80th Commemoration Snub, 2 September 2019, https://www.themoscowtimes.com/2019/09/02/poland-started-wwii-russia-reacts-to-80th-commemoration-snub-a67108
EU vs. DiSiNFO, DISINFO: Poland is largely responsible for WW II, 6 February 2020, https://euvsdisinfo.eu/report/poland-is-largely-responsible-for-the-wwii-outbreak/
TASS, Russia to urge OSCE to sign declaration on fighting WWII revisionism, 31 January 2020, https://tass.com/politics/1115189
RT, âWeâll shut your filthy mouthâ: Putin says Russia will combat the rewriting of WWII history with new free-to-all archive center, 18 January 2020, https://www.rt.com/news/478610-russia-fight-history-distortion-putin/
RT, Idea that Hitler & Stalin share equal responsibility for WW2 âgarbageâ promoted by âignorant peopleâ in EU Parliament â Putin, 10 March 2020, https://www.rt.com/russia/482711-wwii-european-parliament-ignorant/
Lev Trotskij, ĐŃĐŸĐłĐž ŃĐžĐœĐ»ŃĐœĐŽŃĐșĐŸĐłĐŸ ĐŸĐżŃŃĐ° (Resultaten frĂ„n den finska erfarenheten), Iskra-Research, 25 April, 1940, http://iskra-research.org/Trotsky/sochineniia/1940/19400425.html, (Trotski 1940)
Vincas KrÄvÄ-MickeviÄius, Conversations with Molotov, LITHUANIAN QUARTERLY JOURNAL OF ARTS AND SCIENCES, Lituanus, No. 2, Summer 1965, http://www.lituanus.org/1965/65_2_02_KreveMickevicius.html, (KrÄvÄ-MickeviÄius, 1940)
Antero âKauttoâ (Uitto), Puna-armeijan marssiopas Suomeen (Röda armĂ©ns marschguide i Finland), Karisto, 1989
Ohto Manninen och Oleg A. Rzjesjevskij (red.), Puna-armeija Stalinin tentissÀ (Röda armén i Stalins tentamen), finsk övers. Kari KlemelÀ, Edita, 1997
Ohto Manninen, Miten Suomi valloitetaan â Puna-armeijan operaatiosuunnitelmat 1939 â 1944 (Hur Finland erövras â Röda armĂ©ns operativa planer 1939 â 1944), Edita, 2008
Savon Sotilasperinneyhdistys PORRASSALMI, MIIKKELI â TALVISODAN PĂĂMAJAKAUPUNKI (St. Michel â Vinterkrigets högkvartersstad), Hannu Jauhiainen (red.), 2011
Juri Kilin, Neuvostoliiton tavoitteet talvisodassa (Sovjetunionens mÄlsÀttningar i vinterkriget), Porrassalmi III, EtelÀ-Savon Kulttuurin Vuosikirja (à rsbok) 2010
Henrik Meinander (red.), Historian kosto: Suomen talvisota kehyksissÀÀn (Historiens hÀmnd: Finlands vinterkrig inom sina ramar) , Siltala, 2015
Kimmo Rentola, STALIN ja Suomen kohtalo (STALIN och Finlands öde), Otava, 2016
Ari Raunio ja Juri Kilin, TALVISOTA (VINTERKRIGET) 30.11.1939 â 13.3.1940, https://www.talvisota.fi/
Stefan Forss, Lauri Kiianlinna, Heikki Hult, Pertti Inkinen och Pekka Holopainen, Vinterkriget var oundvikligt, Kungliga Krigsvetenskapsakademien, Försvar och SÀkerhet, 30.11.2019
Lauri Kiianlinna, Stefan Forss, Heikki Hult, Pertti Inkinen ja Pekka Holopainen, Talvisodan syylliset (Vinterkrigets skyldiga), Sotilasaikakauslehti, 6/2019
Lauri Kiianlinna, Stefan Forss, Heikki Hult, Pertti Inkinen ja Pekka Holopainen, Talvisodan pÀÀttymisestĂ€ 80 vuotta: VenĂ€jĂ€llĂ€ puhdistetaan Stalinia â tulkinnoissa on palattu takaisin neuvostoaikaan (Ă ttio Ă„r sedan vinterkrigets slut â i tolkningarna har man Ă„tergĂ„tt till sovjettiden), Suomen Kuvalehti, 13.3.2020, https://suomenkuvalehti.fi/jutut/kotimaa/talvisodan-paattymisesta-80-vuotta-venajalla-puhdistetaan-stalinia-tulkinnoissa-on-palattu-takaisin-neuvostoaikaan/